Vi samlas vid närmaste kyrka vid varje helgmålsringning lördagar kl. 18:00 och bara med vår närvaro protestera mot högerregeringen, tills den är borta

Man kan bli väldigt missmodig när folk inte ställer upp då man tror att det finns läge till det. Vad ska man tro? Vart var alla? När metallfacken landet runt inför ”rättviseveckan” i början på december, ordnade protestdemonstrationer mot högerregeringens nedskärningar var leden anmärkningsvärt glesa. Vart var alla arbetare och arbetslösa, vart var de sjukskrivna, alla förtidspensionärer, de utförsäkrade från a-kassan och försäkringskassan, arbetsskadade, sjuka, handikappade, pensionärer, ungdomarna, kvinnor, studenter, deltidsarbetare, invandrare fackföreningsmedlemmar, trafikförsäkrade och föräldrar med rätt till föräldrapenning men framför allt, vart var alla förtroendemän? Man börjar undra?

Jag tror vi måste sansa oss och inte döma för snabbat. Folk har varit med om hundra år av politisk och ekonomisk demokratisering. Folk behöver inte engagera sig personligt eller finner det inte nödvändigt att bry sig. Har de rationaliserat bort kampen till förmån för den överorganiserade representativa demokratin?

Demokratiprocessen har fortgått utan att folk varit riktigt delaktiga. Detta kan vara resultatet av en inte fungerande representativa demokrati, där kommunikationen oftast bara gått åt ett håll, uppifrån och ner. Bara vid valen vart tredje eller vart fjärde år har de varit deltagande. Folket har invaggats i falsk trygghet om att man inte behöver bry sig, det ordnar sig ändå.

Man ska akta sig för att döma folket, det är inte deras fel, de har blivit vilseledda. Endast folket själva kan återskapa demokratiseringsprocesserna. Det är bara arbetare och samhällsklasserna under dem som tjänar på en verklig politisk och ekonomisk demokrati, därför vilar det på deras axlar att leda kampen för demokratiseringen av samhället vidare.

Vi måste uppvärdera begreppet demokrati och värna om dess valör så att det får dess rätta värde och inte tillåta att det förvanskas så som högerns nyspråk skymfat och våldtagit begreppet arbetarparti. Detta greppet såg vi förresten konsekvenserna av för sjuttio år sen i Tyskland.

Arbetarklassen har av hävd haft en inneboende förmåga att solidarisera sig med de andra utsatta klasserna i samhället därför att de själva genom sina liv ofta har fått vandra mellan dessa klasser. Arbetarna utgör därför den viktigaste av de utsatta samhällsklasserna med sin stagetiska placering i klassamhället. Det är de som kan orsaka det odemokratiska ekonomiska systemet ett riktigt hot.

Det som behövs är att de utsatta klasserna mobiliseras i en solidarisk resning mot högern. Vi står inför ett utmanande informations- och skolningsarbete för att ingjuta värdigheten och kamplusten tillbaka till folket. Människorna måste väckas och förstå att det krävs kamp för att få behålla den välfärd tidigare generationer kämpat sig till och som vi har ärvt. Vi måste erövra insikten om att det krävs en ständig kamp för att förbättra villkoren. Vilka är bäst lämpade att börja mobiliseringen? Fackföreningarna har redan börjat med kampanjen ”Nu bryter vi tystnaden” med aktiviteter, som demonstrationer landet runt inför ”rättviseveckan” i början på december 2007.

Men de sporadiska aktiviteter som anordnas av den representativa demokratins representanter räcker inte för att locka och aktivera klasserna. Nått mer måste till, vad då? Kontinuitet i aktionerna, självinsikt, klassmedvetenhet, beslutsamhet, konkret målinriktning? Måste vi vara modiga? Nej, det behöver vi inte vara, det räcker gott att inte vara feg.

Folk har ett inneboende beteende, som socialt flockdjur. Många vill inte själv gå på festen, bion eller göra resan ensam. Självklart tar det emot när man i tidningen eller på flygbladet lockas till en aktion och man inte har någon att gå med eller prata med. Man undrar om man duger, självförtroendet sviktar. Man målar upp en nidbild där alla andra är så mycket bättre och mer engagerade än jag. De kan så mycket mer eller vill så mycket mer, detta skapar krav på mig, duger verkligen jag.

Därför skall vi söka upp alla en och en, bostadskvarter efter bostadskvarter och ge dem insikten om att de behövs och att vi andra behöver dem och deras erfarenhet och få dem att förstå att alla behövs.
Vi måste hjälpa folk att aktivera sig. Man kan göra det på många olika sätt.

De så kallade "galna mödrarna" i Buenos Aires i Argentina hade efter att deras anhöriga fängslades eller försvunnit, marscherat i nästan 30 år runt i parken Plaza de Mayo utanför presidentpalatset, Munkarna i Burma gick i spetsen och uppmanade civila att gå man ur huse på morgonen en hel vecka i mitten av september 2007. Över 100 000 munkar och civila demonstrerade. Vår egen agitator August Palm satte in en annons i tidningen, när han inte fick mötestillstånd av myndigheterna, om att han tänkte sig att ta en promenad alla söndagar vid en speciell tidpunkt och att alla var varmt välkommen att hålla honom sällskap.

Alla dessa exempel visar att kontinuitet ger ett aktivt folk och en aktivering av de törstande demokratiska klasserna. Därför föreslår jag att;
Med annonser i lokalpressen, flygblad. reklamblad,affischer, möten och genom vanlig agitation, inbjuder alla till en minnesstund till de forna svenska arbetarhjältarnas strävan som nu håller på att raseras.

Protestera mot nedskärningarna, social nedrustning av trygghetssystemen och det systemskiftet som högerregeringen manipulerar fram.

Vi samlas vid närmaste kyrka vid varje helgmålsringning lördagar kl. 18:00 och bara med vår närvaro protesterar mot högerregeringen, tills den är borta. Med ljus eller inte. Om vi sen vill ta en promenad är det upp till deltagarna, gemensamt eller enskilt, till närmaste torg.


Uppdatering: LOKE har antagit uppmaning.

Andra bloggar om: högerregeringen, demonstrationer, rättviseveckan, "Nu bryter vi tystnaden", klasskampen, ekonomiska demokratinPingat på intressant

Är medias manipulationer medvetna eller är den bara utnyttjad av hat, extremism, fanatism?

Jag hade precis hunnit publicera blogginlägget om Värmlands Folkblads skeva hållning i rovdjursdebatten och deras horeri till jägarkårens lobby, när VF på nytt säljer ut sig till lobbyisterna. 2007-11-20 publicerar tidningen en braskande artikel med rubriken;

”Aktivister bekämpar vargjakt. Länsstyrelsen beredd ta polisen till hjälp”

Artikeln är skriven av Tony Liljemark, kollega till Bo Westlund VF: s lokalkontor i Hagfors. Se tidigare inlägg; Tillåt bara smygjakt och med hundar endast i koppel.
Förbjud den grymma och djurrättsvidriga jakten med lösdrivande hundar.
Jägarna är rovdjursproblemet.

Bakgrunden till artikeln är att Naturvårdsverket har beslutat om skyddsjakt på två vargar i Jangen- och Gräsmarksreviret i Värmland. Beslutet om skyddsjakt togs efter att det hade varit många attacker på jakthundar i reviret. Verket handlade undfallande till de högröstade protesterna från jägarna, föll till föga och tog beslutet om skyddsjakt. Det har efter att beslutet togs, emellertid redan skjutits en varg, lagligt under den utökade paragraf 28. Enligt DNA-tester har det visat sig vara den individ som låg bakom attackerna i reviret. Trots detta anser Naturvårdsverket helt rättsvidrigt att jakten skall genomföras.

Liljemark skriver i artikeln att han från flera håll fått signaler om att vargaktivister tänker ta lagen i egna händer och stoppa jakten. Han skriver;

” När VF ringer en av personerna som pekas ut som medlem i nätverket möts vi av misstänksamhet.
– Vad är du ute efter? Vad tänker du skriva?
Andra uppgiftslämnare uppger att aktivisterna överväger att uppehålla sig i Jangenreviret och blockera vägar, agera mänskliga sköldar och störa radiokommunikationen. Vissa av dem kan komma att släppa hundar vars spårstämplar påminner om vargens – något som gör det svårare för jägarna att spåra vargarna.
Per Larsson, naturbevakare på länsstyrelsen, säger att också han hört rykten om aktivisterna.
– Men jag har varit ute i Jangenreviret och inte sett några tecken på sån verksamhet.”

Nu inleder Liljemark sin vilseledning och sin manipulering till läsarna. Han refererar till en intervju med länsstyrelsens rovdjursansvarige på Värmlands länsstyrelse Lars Furuholm. Han skriver;

”– Jaktledare är utsedda och när de bedömer att det är dags kontaktar de länsstyrelsen och så sätter vi i gång, säger Lars Furuholm.
Någon uppmärksamhet runt jakten vill han och övriga inblandade inte ha.
– Jag vill skydda jägarna och inte lämna ut några namn för då kan det hända att personerna som genomför jakten blir utsatta och hotade.
Därför vill vi ligga lågt med det här, förklarar Furuholm.”

Sen övergår Tony Liljermark till ren manipulering när han skriver;

”Att vargfrågan är infekterad visar dödshotet mot honom efter att han i våras medverkat i ett tv-inslag om en vargdödad jakthund.
Hoten framfördes via telefon av en person från Forshaga.
– Jag ska ha ihjäl dig din jävel sa han, berättar Lars Furuholm.
Slår aktivisterna till när skyddsjakten börjat kommer länsstyrelsen att ta hjälp av polisen.
– Vi får kalla in polis som assisterar om det behövs. Vi som jobbar med de här frågorna ska vara med och se till att försöka hålla fritt så att de (läs jägarna) kan utföra sitt jobb, säger Lars Furuholm.”

Verkligheten är dock en annan. Lars Furuholm fick hotet från en person som hatade vargen. Det var en extremist och fanatisk varghatare. När man läser artikeln kan man inte tolka den på annat vis än att tidningen vill få oss tro att det skulle vara vargvännerna som hotat Furuholm.
Det är inte vargvännerna som gör den här typen av hot. De ägnar sig istället åt ickevåldsaktioner för att försöka skydda de förföljda rovdjuren. Man kan undra varför den här typen av missvisande artiklar ideligen tycks slinka igenom publicistens nålsöga. Jag kan inte se någon annan förklaring än att tidningens och redaktionschefen och ansvarig utgivare för VF, Per- Olof Olsson medvetet försöker trigga igång en fördjupad konflikt mellan parterna genom att egga, förarga och uppvigla parterna mot varandra, bara för att få sälja mera tidningar. Vad skulle annars vara anledningen. Är det ett misstag, varför händer då detta ideligen? Tidningen är som jag visat, subjektiv och i högsta grad Oprofessionell i sin bevakning av rovdjursfrågorna!

Tillåt bara smygjakt och med hundar endast i koppel.
Förbjud den grymma och djurrättsvidriga jakten med lösdrivande hundar.
Jägarna är rovdjursproblemet


Läs även andra bloggares åsikter om Värmlands Folkblad, VF, Jägare, Lobbyister, Aktivister, Tony Liljemark, Bo Westlund, Hagfors, Naturvårdsverket, Vargrevir, Lars Furuholm, Per Larsson, Jakthundar, Värmlands Länsstyrelse, Per-Olof Olsson, Redaktionschefen, Djurrätt, Media, Jakt, Miljö

Pingat på Intresant

Tillåt bara smygjakt och med hundar i koppel! Förbjud den grymma och djurrättsvidriga jakten med lösdrivande hundar! Jägarna är rovdjursproblemet!

Jag tittade på temakvällen om tjuvjakt på kunskapskanalen. Sverker Olofsson inledde kvällen med en paneldebatt med gäster om tjuvjakten på varg här i Sverige. Så ”avklädda” som jägarnas representanter blev i det programmet, borde Sveriges jägare och deras organisationer ta konsekvenserna och allvarligt fundera på vad de egentligen håller på med.

Jag bor i Hagfors i Värmland, mitt i det vargrikaste området i Skandinavien. Varg finns här sedan 1993, tio år efter den fantastiska sommaren då den första vargkullen i modern tid såg dagens ljus i Skandinavien. Föräldrarna var två invandrande Finska vargar. Tio år senare kom ytterligare en tredje invandrare från Finland. Dessa tre individer har tillfört allt DNA som den skandinaviska vargstammen har, med de konsekvenser detta har medfört.

Jägarna och deras organisationer har, med stora resurser bakom sig, i många år lyckats att med stor framgång lobba både politiker, journalister, etablissemanget och i viss mån tyvärr vanligt folk. Med osakligheter har de försökt späka om fruktan, rädsla, suggererad samhällelig illvillighet och imaginär empati till sina hundar. Allt i syfte att få bort alla rovdjur och särskilt vargen då den endast ses som en konkurrent till köttet och dessutom inte ses som ett konvenabelt jaktbyte.

Jägarna och deras organisationer indoktrinerar via media

Jag har varit i polemik med Boo Westlund, jägare och bevakande reporter i jaktfrågor för länstidningen Värmlands Folkblad och jag skall visa genom den diskussionen hur lömsk indoktrineringen kan vara.
Det kan tyckas som om det är en skitsak och att göra en höna av en fjäder att hänga upp sig på några få rader i en artikel, som jag nedan ska visa. Men kom då ihåg att det införts i en länstidning som är bombarderad av lobbyister från jägarkåren, för att genom tidningen få etablissemangets medhåll och med vinklingar och halvsanningar manipulera läsarna till oro, rädsla och till hat.

Jag har tidigare varit i kontakt med redaktionschefen och ansvarig utgivare för VF, Per- Olof Olsson, om att tidningen har så svårt att hålla en saklig och korrekt rapportering i djurrättsfrågor och då särskilt när det gäller våra rovdjur. Han hävdade då och jag citerar:

” Nej, det är sannerligen inte denna tidnings officiella policy att ta ställning för köttproducenter eller jägare. På nyhetsplats är vi helt neutrala och på ledarsidan har vi vid flera tillfällen ifrågasatt både köttproducenters eller jägares etik-”.

Upprinnelsen till diskussionerna med Westlund var en artikel i VF om en rapport från skogsstyrelsen: ”Älg- och rådjursstammarnas kostnader och värden” som han skrivit.
Artikeln var till största delen tagen ur pressmeddelandet från skogsstyrelsen men också en av författarna till rapporten, skogsskötselchefen Tomas Thuresson hade intervjuats. Mitt i artikeln skriver Westlund att Thuresson skulle ha sagt att det är vargarna som desarmerat älgstammen i vissa områden till en, enligt rapportens författare, önskad nivå. Områden där klövviltstammarna skulle ha rätt nivå var i ”vargtäta områden”.

Rapporten togs även upp av lokalradion med en intervju med Tomas Thuresson men där nämndes inget om det kontroversiella uttalandet från skogsstyrelsen om vargarnas påverkan på viltet.

Nu visste jag, efter tidigare kontakter, att skogsstyrelsen haft en låg profil i uttalanden om vargen efter att de anklagats från jägarhåll för illegal utplantering av varg.

Jag skickade ett mail till Westlund för att kritisera och försöka få ett svar angående artikelns innehåll. Jag frågade bl.a. hur han kan få oss att tro att skogsskötselchefen skulle i hans intervju uttala sig, som han skriver; ” - Det kan finnas områden, exempelvis i vargtäta områden, där klövviltstammarna ha nått rätt nivå men egentligen har vi inte balans någonstans ”. Är det inte så att det är han själv som har lagt till ”exempelvis i vargtäta områden” och på det viset lagt sig i den kontroversiella vargdebatten. I så fall har han varit osaklig och subjektiv och förstört hela andemeningen med artikeln. Som om skogsvårdstyrelsen skulle ogrundat påstå att det är vargarna som desarmerat älgstammen inom t.ex. Hagforsreviret när jägarorganisationerna erkänt att det varit de själva som skjutit av för mycket. Det har bara behövts ett telefonsamtal till länsstyrelsen från jaktlaget för att få ytterligare tilldelning och de har aldrig blivit nekade. Skulle skogsvårdstyrelsen mot förmodan verkligen ha gjort detta uttalande som han påstår är ju detta en större nyhet än själva rapporten och borde ha följts upp av fler frågor om inte vargen på det här viset gynnar styrelsens Intentioner.

Jag fick svar från Westlund där han dementerar mina farhågor om hans försök till manipulering. Bl.a. skrev han:

”- Varför skulle jag lägga till i ett citat? Kombinationen av hård jakt och varg har fått älgstammen att krascha på många ställen, och att älgstammen är svag, vilket numera gäller i nära nog hela Hagfors kommun, är givetvis i första hand en effekt av att jägarna skjutit ner stammen. Däremot tror jag inte att du ska lägga hela skulden på jägarna. Stora Enso har som mål att få vinterstammar runt fem älgar/1000 ha på sina marker och i ett vargrevir innebär det att det inte finns något utrymme kvar för jakt.”

Jag kontaktade Tomas Thuresson, Enhetschef på skogsvårdsstyrelsen, skogsskötselenheten och medförfattare till rapporten ”Älg- och rådjursstammarnas kostnader och värden” och frågade om hans hållning i vargfrågan samt delgav honom artikeln i VF. Hans svar till mig, jag citerar:

”- Nej det är rätt att vi inte tagit (eller haft anledning att ta) ställning i vargfrågan. Jag tror inte heller att jag sagt så som det står i tidningsartikeln. Det var många som ringde dagarna efter vårt pressmeddelande och jag kommer inte ihåg alla intervjuer i detalj. Jag sa – som jag kommer ihåg det – att det finns områden som redan idag har viltstammar i balans och andra områden med för starka viltstammar. Jag har inga data på områden med varg och kan därför inte uttala mig om dessa.

Mvh Tomas Thuresson, Enhetschef – ”

Ord står alltså mot ord men jag har ju det stora privilegiet att jag får tro vem jag vill och jag tror faktiskt på Thuresson.
Här ovan har ni också förklarningen till varför jag anser att VF- artikeln är osaklig: Westlund har frångått rapportens andemening och tagit chansen att framföra sitt eget rovdjurshat i en egen subdebatt om vargar. Där får ni även svar på varför jag tycker att han är subjektiv. Westlund frångår VF:s egen påstådda neutralitet i frågan om rovdjursetiken när han försöker pådyvla läsarna sina egna åsikter om rovdjurens stora påverkan på klövviltstammen, enligt honom inom ”vargtäta områden”.

Som ni kanske märkt kommer begreppet vargtäta områden ideligen upp. Vad kan då menas med begreppet vargtäta områden? Menas det ett område där man kan förvänta sig att råka på varg? Då kan man i så fall tillmäta hela Värmland som vargtät område. Är det kanske områden med potentiella par? Då fanns det fem såna etableringar i Värmland enligt viltskadecentrets statistik vintern 2004-2005.
Eller är ett vargtät område ett s.k. vargrevir med en etablerad familjegrupp med mellan 4 – 10 medlemmar, då finns det fyra såna i Värmland enligt samma statistiska källa.

Ett annat begrepp som man stöter på är "vargrevir". De kan variera mycket i storlek men man räknar med att de vanligast är omkring 100 000 ha.

Enligt forskarna dödar en familjegrupp i ett normalstort revir ca 130 älgar på ett år. Enligt mina initierade källor är det mycket högt räknat och en mer riktig uppskattning borde ligga runt 80 älgar. De fäller en ny älg var fjärde till femte dag och de tar naturligtvis andra byten också under tiden.
Det borde dödas mindre älg av de pararbildande vargarna och framför allt av de ensamma strövspringande vargarna, om de ensamma överhuvudtaget orkar döda någon älg alls.
Skulle det vara vargarna som stod för den låga nivån av älg inom vissa områden t.ex. i Hagfors kommun? Låt mig betvivla, när vi vet vilken avskjutning jägarna stått för genom åren.

På denna länk; finns länsstyrelsens statistik för antal tilldelade och fällda älgar i Värmland.

I rapporten ”Älg- och rådjursstammarnas kostnader och värden” nämns rovdjurens påverkan på klövviltstammarna i svepande ordalag. Det skrivs om rävens påverkan på rådjursstammen i Sammanfattningen och under kapitlet 4.2.
I Synpunkter på material och metod, sjunde stycket, nämns att älg- och rådjursstammen möjligen har omfördelats lokalt och kanske även regionalt, på grund av t.ex. lodjur och varg.
I övrigt kan jag inte finna något som skulle motivera ett sånt uttalande från rapportens författare (Tomas Turesson), om att det skulle vara vargen som skulle vara orsak till, att som Westlund skriver i mailet till mig:
"- kombinationen av hård jakt och varg har fått älgstammen att krascha på många ställen, och att älgstammen är svag, vilket numera gäller i nära nog hela Hagfors -"

I Westlunds mailsvar till mig påstår han också att p.g.a. Stora Enso planerar att få ner vinterstammen till runt fem älgar per 1000 ha så skulle det inte finnas något utrymme kvar för jakt.
Jag kontaktade Stora Enso och frågade om hans uppgifter stämde, men fick svar från Bergvik Skog istället, därför att de äger numera marken som SE ägde tidigare och jag citerar:

” Som du kanske känner till ligger det ett förslag till nytt älgjaktssystem på jordbruksministerns bord. En av de viktigaste komponenterna i detta är att landet ska delas in i nya viltförvaltningsområden, som ska avgränsas utifrån älgarnas rörelser i landskapet. I Gävleborgs och Dalarns Län är detta redan gjort men i Värmland är det inte klart ännu. I områden där det inte finns några utpräglade älgvandringar (som i Hagforstrakten) kommer förvaltningsområdena att vara ungefär 50 000 – 200 000 ha stora. Inom dessa områden ska förutsättningarna kartläggas för hur många älgar markerna kan bära. Det är därför inte möjligt att klart svara på din fråga innan förvaltningsområdena är avgränsade och analyserna är gjorda. Men när det är klart kommer varje områdes unika förutsättningar i form av foderproduktion, skadesituation, tidigare betesutnyttjande etc. att avgöra hur många älgar det kan finnas i varje område. Det innebär i sin tur att markernas bärförmåga uttryckt i antal älgar per tusen hektar i vinterstam, förmodligen kommer att skilja även mellan närbelägna områden. Beroende på älgstammens sammansättning motsvaras det av 7 – 8 älgar per tusen hektar vid jaktens början.

Hälsningar Åke Granqvist Bergvik Skog AB ”

Vargens påverkan på viltet inom ett vargrevir


Den oro Westlund tycks ha för att jägarna inte i fortsättningen skall få ägna sig åt sin fritidssysselsättning tycks inte vara så allvarlig. Bolaget säger ju att de skall ta hänsyn till ”varje områdes unika förutsättningar etc.” vilket även borde inbegripa den hårdexploaterade älgstammen inom Hagfors jaktvårdsområden.

Låt oss göra ett tankeexperiment och räkna lite:
7 – 8 älgar / 1000 ha är det samma som 700 – 800 älgar inom ett normalstort vargrevir.
För att ha en bärande nivå på stammen kan vi anta att man inte kan ta ut mer än 1/3 av älgbeståndet vid jaktens början, den så kallade räntan. Vi räknar också med att vargarnas uttag som jag redan tagit upp ovan uppgår till 80 älgar/år på 100 000 ha:

MED VARG:
Då blir det 700 – 80 = 620 och 1/3 (räntan) av jakt 620 x 1/3 = 207 älgar / 100000 ha
800 – 80 = 720 och 1/3 (räntan) av jakt 720 x 1/3 = 240 älgar / 100000 ha

UTAN VARG:
Då blir det 700 x 1/3 = 233 älgar / 100 000 ha
800 x 1/3 = 267 älgar / 100 000 ha

Det innebär att det på ett normalstort jaktvårdsområde på 6 – 7000 ha och med en vargflock på området, skulle man kunna skjuta 15 älgar och på ett vargfritt område 16 älgar per år.

Som synes kan man i alla fall inte statistiskt säga att vargen påverkar jakten nämnvärt mycket.
Om nivån på 16 älgar är jaktbart eller inte kan ju diskuteras men om det kan skjutas 15 eller 16 älgar borde väll vargens påverkan vara försumbar.
Man kan aldrig veta var vargarna befinner sig inom vargreviret dag för dag: Ena dagen här, nästa dag 3 mil bort. Så fördelningen av bytesdjur är inte lika fördelade på varje lokal i reviret och därmed inte heller inom jaktvårdsområdena. Det finns ju så många jaktvårdsområden inom ett vargrevir (kanske 15 – 25 st.) att det borde vara omöjligt att kategoriskt utpeka vargen som orsak till minskningen av älgstammen inom alla jaktvårdområdena. Det borde därför vara ännu mer osannolikt att vargarna skulle ha eller få någon större påverkan på älgstammen i ett så stort område och inom så många jaktvårdsområden som det finns inom hela Hagfors kommun. Skulle nu ett jaktlag bli drabbade av ett stort utfall av vargens jakt, får man väl lov att acceptera detta. Vid vissa tider då vargen uppehåller sig mera inom ett visst jaktvårdsområde, kan det bli mindre med älg till jaktlaget det året. Men snart drar de ju vidare till ett annat område och nästa år är det ett annat jaktlag som får anpassa sig.

Konsekvenser och anpassning som måste ske om vi ska ha vargen kvar

Det kommer naturligtvis att krävas en högre acceptans för vargen bland de jaktlag som blir ”drabbade”, därför att de har ju samma kostnader som förut men får inte ut samma mängd kött som ”normalt”. Jag tror därför att den största orsaken till att jägarna har så dålig acceptans till vargen är pengar. De tänker att i år blev grannlaget drabbat och nästa år är det kanske vår (o)tur och därmed pengaförluster (köttförlust). Jakten kostar för mycket. Det finns alldeles för mycket pengar i jakten från markägare, utrustningar och statusprylar samt att allt ska ske på den allt värdefullare fritiden. Kanske skulle en sänkning på avgiften från markägaren vid ett ”drabbat” jaktvårdsområde och erbjudan till medlemmarna om tillfälligt medlemskap i annat jaktlag tills situationen stabiliserats, kunna hjälpa till att få bättre acceptans.

Tänk om vi hade jägare som såg vargen som en kollega istället för en konkurrent
och vördade anfadern till hunden, som är jägarens bästa vän.

Men jag är pessimistisk och tror att så länge vi har dessa amatörjägare i rivaliserande jaktvårdslag som inte är öppen för något annat än sin egen närhet och sina egna intressen, kommer vi att få leva med den fanatism och extremism som kringgärdar rovdjursfrågorna. Är det dessa amatörer som skall verkställa, p.g.a. den nya politiska agendan om lokal samverkan, den eventuella skyddsjakten på varg. Då dröjer det nog inte länge innan vi har EU- kommissionen på oss.

Nej det bästa vore nog , och det blir det väl förhoppningsfullt någon gång i framtiden när vargstammen blivit nog bärkraftig, att eventuell skyddsjakt bedrevs av professionella statsanställda jägare utan särintressen (kött/pengar) och efter vetenskapliga och väl beprövade metoder.
Är det så att vi kommer att få finna oss i att det i framtiden kommer att finnas mindre älg p.g.a. samhälliga intressen och markägares vinstintressen. Då kommer ju fritidsjägarna också att bli färre och kanske hamna på en nivå där professionella statsanställda jägare blir ett verkligt alternativ. Då skulle t.ex. problematiken med eftersök efter vilttrafikolyckor bli en statlig angelägenhet som är mer naturligt. Fritidsjägarna / hundförarna slapp då också tex. riskera, som de själva säjer, sina ”familjemedlemmar” i vargangrepp.
Till dess borde all jakt undgå en ordentlig modernisering inför förhoppningsvis den växande rovdjursstammen och samtidigt ge jägarna en chans till att anpassa sig till de nya förutsättningarna.


Tillåt bara smygjakt och med hundar i koppel!
Förbjud den grymma och djurrättsvidriga jakten med lösdrivande hundar!
Jägarna är rovdjursproblemet!




Läs även andra bloggares åsikter om varg, jägare, Boo Westlund, VF, Värmlands Folkblad, rovdjur, älg, jakt, skogstyrelsen, Stora Enso, Bergvik, djurrätt, jaktetik, EU, vargrevir, vargtäta områden, Hagfors, Värmland, länsstyrelsen värmland, miljö, vilt, jakthundar
Pingat på intressant

USA ut ur IRAK

Det sönderfallande engagemanget i Irak, mellan USA och koalitionspartnerna, tvingar USA till en återgång till ett samarbete med mer internationella organisationer som FN, NATO och OSSE. Detta bromsar förhoppningsfullt upp Bush-administrationens benägenhet till att ensidigt bruka militärmakt. Men framförallt kaoset som råder i Irak har gjort att det hindrat USA från att gå längre än till antydningar om ytterligare ”förebyggande” militära operationer säger SIPRI (Stockholms internationella fredsforskningsinstitut).

Den absurditet råder alltså, att det ökade kaoset, våld och lidande som det Irakiska folket utsätts för, blivit som en kortvarig buffert och en räddning för andra folk och länder som hotas av Bush. Vi ska emellertid inte tro att USA:s aggressioner har eliminerats permanent. För USA:s militärupprustning fortsätter öka oförtrutet och i än större omfattning.

I president Vladimir Putins uppmärksammade tal på säkerhetskonferensen i München den 10 och 11 februari 2007 kritiserades i hårda ordalag USA:s utrikespolitik och militära operationer. Han varnade för att USA:s och Natos politik kommer att leda till en kapprustning och en ökad kärnvapenspridning. Konferensen dominerades av den ökade spänningen mellan USA och Ryssland. Ryssland markerade sin oro över att USA bygger stora antimisilanläggningar i Polen och Tjeckien. Anläggningarna i Polen ligger bara några tiotals mil från Skånes kust. USA:s strävanden efter hegmoni, ”att det ska finnas endast ett maktcentrum i värden”, har skapat en allt osäkrare värld framhöll Putin.
För att visa vad han pratar om vill jag visa enkelt med ett diagram.





Källor: SIPRI: SIPRI yearbook 2006
Analys & Kritik: President Putin varnar USA och upprustar
SvD: Militären gynnas i Bushs budget
Vänster.nu: USA: Bush vill att de fattiga och sjuka ska betala Irakkriget

Andra bloggar om: robotanläggningar, Polen, Ryssland, Irak, USA, Putin, militärutgifter, statistik
pingat på intresant

Miljö & hälsa

Vi blir påverkade i alla sammanhang om mjölkens förträfflighet . det påstås att vi blir intelligentare, vi förlänger livet, bra för skelettet, synen, skyddar mot astma, fetma och att mjölk är extra bra i rymden, eftersom kroppen åldras snabbbare än på jorden. Reklamen och påverkan är stor från branschen som tex. Mjölkrämjandet, Arla, Milko, LRF.Svensk Mjölk mm.

Svensk Mjölk är en branschorganisation för mejerier och mjölkbönder som genom lobbying påverkar beslutsfattare i olika myndigheter, politiker både nationellt och inom EU och andra nyckelpersoner för att öka mjölkkonsumtionen och att skapa bra villkor för svenska mjölkbönder och mejeriindustrin. Målgrupper som de särskilt vänder sig till är skolmåltidspersonal, kostchefer, dietister, företagssköterskor, och media. De har genom sin medverkan som remissinstans för nya lagar och regler skaffat sig viktig beslutsposition.

Livsmedelsverket rekommenderar alla skolor att servera mjölk till skolmaten varje dag. Sedan 1 januari 1995 utgår ekonomiskt bidrag för mjölken till förskolor och skolor. Jordbruksverket administrerar och betalar ut stödpengarna. Nästan alla kommuner söker detta stöd för förskolor och skolor. Det är bar det att stödet är större ju fetare produkten är. Så stödet till standardmjölken(3%) är 21,82 Euro/100kg. medan lättmjölken stöds med bara13,34 Euro/100kg. Osten subventioneras bara om den har minst 45% fetthalt, då med 177,79 Euro/100kg. Detta har medfört att i många kommuner har de ändrat sitt inköpsbeteende genom att köpa mer stödberättigad mjölk och därmed bytt till en fetare sort och fått mer bidrag. Till råga på allt har bidraget sedan gått direkt in i många kommuners totala budget också.

Det är just fettet i mejeriprodukterna som är det stora problemet. Transfettsyror bildas vid matspjälkningen i våmmen hos idisslare; sådana syror finns därför även i mejeriprodukter. Transfettsyror har fysikaliskt likheter med motsvarande mättade fetter och anses även ha samma näringsfysiologiska egenskaper, dvs. att transfettsyror har samma status beträffande uppkomst av åderförfettning m.m. som mättade fettsyror. Transfetter har på senaste tiden uppmärksammats för sina skadliga egenskaper och många livsmedeltillverkare har därför gått över till palmolja. Detta är olyckligt därför att den är den främst källan till palmitinsyra, den fettsyra som mest bidrar till att höja blodkolesterolet. Komjölkens fettinnehåll består till 40% av just palmitinsyra



Andra bloggar om: Mjölk, fett. fetter. transfetter. hälsa, skolmat, livsmedelsverket
intressant

Idag tycks de 7 dödssynderna ha blivit ett ideal då postmoderna och nyliberalistiska normer blivit de eftersträvbara.

Högmod (superbia): Tänk på dig själv och skit i andra. Det jag står för är rätt och alla andra har fel. Min kultur är den överlägsna och alla andras är underlägsen. Efter som människan och därmed jag är guds avbild får jag behandla djur och natur efter mina egna önskemål.

Girighet (avaritia): Det gäller att ta till mig så mycket pengar och så fort som möjligt utan att tänka på att andra kan vara mer berättigande till dem. Jag kan utnyttja jordens resurser obegränsat därför att gör inte jag det gör någon annan det och jag är ändå borta snart. Ingen annan skall tro att de skall få del av det här.

Vällust (luxuria) : lyx ger härlig status. Det gäller att göra det så bekvämt åt sig som möjligt även om någon annan får lida av det.

Avund (invidia) : Ingen annan skall ha det bättre än jag. Det spelar ingen roll vad jag gör så har de det bättre. Det är så orättvist mot mig att jag inte får ha det andra har. De har det, då skall jag också ha det till vilket pris.

Frosseri (gula) : Nu har jag det, nu skall jag ha mer. Ju fortare ja kan få det, desto mer kan jag ta till mig. Bara jag får mycket och fort, sen spelar nyttan ingen roll.

Vrede (ira) : Den som tror han är nått skall göras ned. Om de inte fattar ska de tvingas till det. Man skall skrika för att göra sig hörd. Den som inte uppfyller normen måste bort.

Likgiltighet (acedia) : Det är säkert någon annan som ordnar det. Det är ingen idé att bry sig, det tar för mycket energi. De som hamnat i besvärligheter får väll skylla sig själva. Hör man inget är väl allt bra. Det här problemet är så stort så jag kan inte påverka. Nästa generation får ta i det här problemet, jag orkar inte.


Andra bloggar om: politik, nyliberalism, postmodernism
Pingat på intressant