De som tror att kärnkraften är säker måste vara unga eller mycket glömska personer.
Kan det vara infantila personer, födda efter den 26 april 1986, eller är det kanske sådana som blev utsatta för strålning det året? För de flesta av oss som var med den veckan glömmer den aldrig.
Då smälte nämligen Reaktor 4 i Tjernobylkraftverket i Ukraina ned i en härdsmälta och spred enorma mängder radioaktivt stoft, cirka 6,7 ton över Europa och Skandinavien. Det behövdes alltså bara en enda katastrof av denna dignitet för att försätta livsrummet inom hundratals mil från reaktorn för ”evig” påverkan.
När reaktorn omedelbart efter katastrofen skulle kapslas in, var strålningen vid reaktorn så kraftig att ”likvidatorerna” - röjningsarbetarna – bara kunde arbeta på platsen i 40 sekunder.
Under sex dramatiska månader efter katastrofen byggde tusentals sovjetiska soldater, arbetare och ingenjörer med liv och hälsa som insats – den sarkofag som i dag omsluter kärnkraftens hittills värsta mardröm, den havererade kärnreaktorn.
Men sarkofagens tak har länge varit otätt. Varje vår när det regnar våldsamt tränger betydande mängder vatten in i byggnaden, vilket accelererar sporadiska fissionsprocesser i de förorenade delarna av den havererade reaktorn, så att utsläppet av neutroner ökar. Därför har man installerat pumpar, som på våren sprutar en neutronabsorberande lösning över de mest radioaktiva områdena.
Den största risken för spridning av radioaktivt material till omgivningen kommer dock från de förorenade byggnaderna, som långsamt faller sönder på grund av sedvanlig korrosion och vittring.
Det har lett till att det har bildats stora mängder radioaktivt stoft, som kommer att öka i mängd och skickas ut i atmosfären. Mardrömmen är om man inte hinner göra något innan sarkofagen kollapsar.
De allvarligaste kärnkraftolyckorna har inträffat i de stater som haft de främsta teknologiska kunskaperna om kärntekniken, ”Three Mile Island” i Harrisburg USA och ”Tjernobyl” i Sovjetunionen.
Den 1 maj 1969 var det ytterst nära att Ågestaverkets reaktor (Sverige) blev tömt på kylvatten. Den 25 juli 2006 drabbades Forsmark av en kortslutning som kunde lett till katastrofala händelser och som av SKI klassades som en ”kategori 1”-incident. I INES-skalan är den 2.
Det finns inget som heter ”absolut säkert” när det finns människor inblandade i ett system. Vi kommer alltid att få dras med ”den mänskliga faktorn”. När det gäller fissionskraften finns det inget som helst utrymmen för misstag för då kan det vara kört för hela mänskligheten. Därför skall vi inte leka med elden utan högakta livet istället och använda oss av försiktighetsprincipen.
Den civila kärnkraften är också ”dimoder” till den militära kärnvapenteknologin, som är det största hotet för livet här på jorden. Läs mera på Svenska Freds hemsida och ill.vetenskap.
Läs även andra bloggares åsikter om Kärnkraft, Tjernobyl, El, Fosila bränslen, Uran, Kärnkraftsindustrin, Radioaktivitet, Kärnavfall, Harrisburg, Sovjet, USA, Ukraina, Mänskliga faktorn, Fission, Kärnkraftolycka, Kärnvapen
Pingat på intressant
PS, Har varit på promenad
