Deutschland über alles
eller hur Tyskland aldrig slutar att sträva efter hegemoni över Europa.
Eddie Meduza kunde inte beskriva
det bättre än i låten ”Tyskar” http://www.youtube.com/watch?v=rnqxPrLD9lQ
Europa har drabbats av tre stora händelser
och kriser efter andra världskriget. Tyskland
har utnyttjat alla tillfällena till att ta kommandot för att försöka uppnå sina
hegemoniska syften.
Efter Berlinmurens fall 1989
inleddes en process som ledde till att Tyska demokratiska republiken upphörde
att existera och att de före detta delstaterna i DDR anslöt sig till
Förbundsrepubliken Tyskland den 3
oktober 1990. Därmed var de sista hindren för en tysk återförening röjda ur vägen och Tyskland fick det fredsfördrag som aldrig blev av efter kriget och
som återställer landets fullständiga suveränitet. Damluckorna öppna och krafter
i frihet.
Under Titos ledarskap bestod
Jugoslaviens inre sammanhållning, men efter Titos död 1980 ökade splittringen
mellan delstaterna. Slovenien var det första land som bröt sig ur och
förklarade sig självständigt från Jugoslavien, den 25 juni 1991 och utlöste
därmed det Jugoslaviska
krigen eller balkankonflikten 1991-1999. Slovenien var
uppbackade och stöttade av Österrike och Tyskland.
Tyskland ville ha en buffertzon mot ett Jugoslavien som var instabilt och som kunde
utgöra ett hot mot dem . Tyskland
bidrog därmed starkt till den utveckling som följde. Jugoslaviens president Slobodan
Milošević förklarade då krig mot Slovenien. Kriget varade i tio dygn med
Slovenien som segrare, men blev startskottet för det jugoslaviska kriget.
Jugoslaviska armén kunde förmodligen ha besegrat Slovenien om de gick på full offensiv
men de starka Tyska protesterna
gjorde detta näst intill omöjligt.
Efter att Lehman Brothers
orsakat finanskollaps i USA 2008 spred den sig även till Europa där den
orsakade den verkliga krisen och som vi fortfarande fyra år efter inte ser
någon slut på. Det beror på att den utlöste
eurokrisen. När euron infördes 1999 infördes
inträdeskrav till EMU. Det var den dåvarande tyske finansministern Theo Waigel
som krävde en bindande pakt om långsiktig budgetdisciplin, som ett villkor för
att Tyskland skulle överge D-marken
och införa den gemensamma valutan euro. I stabilitetspakten lovade euroländerna
varandra att budgetunderskotten fick vara högst 3 procent av BNP
och statsskulderna högst 60 procent av BNP . Stabilitetspakten kräver också att
länderna över tiden har sina budgetar i balans, det vill säga att utgifter och
inkomster ska gå jämnt upp. EU-kommissionen fick i stabilitetspakten rollen som
övervakande polis och domare, med möjlighet att utdöma böter mot länder som
bröt mot pakten.
Tyskland drabbades under de första åren av
2000-talet av låg tillväxt och stigande arbetslöshet, med växande
budgetunderskott som följd. Även Frankrike tvingades redovisa budgetunderskott
över den högsta tillåtna gränsen. När EU-kommissionen i november 2003 skulle
inleda den föreskrivna straffproceduren mot Tyskland och Frankrike lyckades de båda finansministrarna Hans
Eichel och Francis Mer blockera beslutet. EU-kommissionen blev överkörd och
straffproceduren stoppades.
Tyskland
har sedan genom sin deflationistiska löneutveckling, där landet har avvikit
mest från ECB:s mål på att hålla inflationen ”under men nära 2 procent”, därmed
kunnat stärkta sin konkurrenskraft och redovisat växande bytesbalansöverskott,
såväl gentemot de andra euroländerna som gentemot omvärlden. Detta medan de
länder som har haft löneökningar som följt eller legat strax över ECB:s norm
har fått erfara den motsatta utvecklingen, växande bytesbalansunderskott, mot Tyskland och omvärlden, och därmed
sammanhängande skuldproblematik, där först
tyska banker och senare i allt högre grad den tyska centralbanken Bundesbank, genom ECB:s så kallade
Target2system, har stått som huvudfinansiärer. Tyskland
har således byggt sin framgång på att suga in extern
efterfrågan, export, inte minst från sina eurokamrater.
De utsugna
och utnyttjade Medelhavsländerna satte ner sina hälar och sa att hit men inte
längre i natt 2012-06-29. Italiens Monti satte tumskruvarna
på Angela Merkel och hotade att stoppa tillväxtpakten. Inte bara i Bryssel utan
också på hemmaplan är pressen på Merkel hård. En stor del av de
familjeägda företagen, som står för 60 procent av sysselsättningen i Tyskland, föredrar vad tyskarna kallar ett ”slut med skräck i
stället för skräck utan slut”. I
sak går Italien och Spanien segrande ur dusten med Angela Merkel. Men de har
inte tvingat henne på knä. Tyskland stretar
emot. Europa måste ta kommandot över
Tysklands försök till hegemoni.
intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Tyskland, Eurokrisen, Berlinmuren, Jugoslaviska krigen, Balkankonflikten, Angela Merkel,
intressant?
